Definify.com
Definition 2025
bledan
bledan
Old English
Verb
blēdan
- to bleed
Conjugation
Conjugation of blēdan (weak class 1)
| infinitive | blēdan | tō blēdanne |
|---|---|---|
| indicative | present | past |
| 1st-person singular | blēde | blēdde |
| 2nd-person singular | blēdest | blēddest |
| 3rd-person singular | blēdeþ | blēdde |
| plural | blēdaþ | blēddon |
| subjunctive | present | past |
| singular | blēde | blēdde |
| plural | blēden | blēdden |
| imperative | ||
| singular | blēd | |
| plural | blēdaþ | |
| participle | present | past |
| blēdende | (ġe)blēded | |
Descendants
- Middle English: bleden
- English: bleed