Definify.com
Definition 2025
bifahan
bifahan
Old Saxon
Verb
bifāhan
Conjugation
Conjugation of bifāhan (strong class 7)
| infinitive | bifāhan | |
|---|---|---|
| indicative | present | past |
| 1st person singular | bifāhu | bifēng |
| 2nd person singular | bifēhis | bifēngi |
| 3rd person singular | bifēhid | bifēng |
| plural | bifāhad | bifēngun |
| subjunctive | present | past |
| 1st person singular | bifāhe | bifēngi |
| 2nd person singular | bifāhes | bifēngis |
| 3rd person singular | bifāhe | bifēngi |
| plural | bifāhen | bifēngin |
| imperative | present | |
| singular | bifāh | |
| plural | bifāhad | |
| participle | present | past |
| bifāhandi | bifangan | |